32X Knuckles Chaotix

Beg, kassett

2 795 kr

I lager

Skick

Box och manual språk

Språk i spel

Version

PAL Europeisk

Kategori

1 recension av 32X Knuckles Chaotix

    Visa recensioner på alla språk (1)

  1. JanFreidun Taravosh

    Jag vet inte om spelet i sig var någon riktigt hit när det kom men med sin dynamiska spelstil och egenartade uttryck så är det spel som växer hela tiden.
    Sonic Team lyckades här erbjuda något annat än de gjort på tidigare spel i liknande genre som finns på MEGA Drive 16-bit platformen och jag menar inte bara de här bonus nivåerna som är kompakt 3D vilket är rätt häftigt i sig, även om loppet alltid rör sig framåt då, jag menar istället att dynamiken ligger i tonvikt på det ursprungliga 2D upplägget och hur banorna är konstruerade med hinder och tricks relaterade strategier för att ta sig igenom banor som utmanar på ett annat sätt än att man ska ta sig från ena sidan till den andra så fort som möjligt, det är förvisso en nackdel när man först lär sig banorna att det finns en bestämt tid man måste klara det på när man ska spela spelet ibland kräver spelet så mycket klurighet att man måste spela i kortare intervaller beroende vilket humör man är på och iochmed det så det genomgående generöst att det tydliga automatiska spar funktionen finns för att möjliggöra att man betar av världar bit för bit, Gummiband mekaniken och att föra med sig en vän oavsett om det är en annan spelare eller spelets egna processorer som sköter sig själv så är det ändå bra, någon kanske känner igen det från under konstruktion konceptet Sonic Crackers en emulering för någon ROM på nätet. Knuckels’ Chaotix är i tematik och uppbyggnad mycket bättre än traditionella Side Scrollers som Sonic The Hedgehog eller Tiny Toons: Buster’s Hidden treasure, och är en utmaning men inte lite stökigt som Global Gladiators t.ex.

    Man ska inte få i sig idén att Chaotix är 32x enhetens ”Sonicspel” per definition, ja man kan snurra ihop sig till boll, man rör sig över banor högt och lågt, ja Sonic team är dem som ligger bakom grundidé och design, men det är ett spel i en annan kategori och av annan kvalitet än t.ex. första eller andra Sonic (även känt i vissa kretsar som Sonic & Tails) Chatotix är ett fantastiskt spel och det har ett liv i sig som inte behöver jämföras med andra. Att det kan slumpas vilken figur nummer 2 blir när man är i läget för en spelare är inte något större problem men man måste också vara medveten att tillägg i spelidén ibland genom att man vill ha en stärkande insats för att utveckla spel funktionen måste hoppa sönder tv-aparat liknande lådor och då kan det hända att en annan figur gör entré eller att man blir större eller mindre.
    Det är en del kringelkrokiga vägar i verklighet så det räcker inte att bara rusa, man kan behöva lokalisera hissar, knappar och för figurerna motsvarande plattformar med hologram som var och en måste lyckas ställa sig på samtidigt för att öppna portar.

    ALLT som allt finns det en etablerad åsikt att detta är ett plattforms spel med pusselelement medan andra har betonat att det är ett pusselspel med Plattformselement. Det finns de som tycker spelet hade varit bättre om det hade i spelidén varit mer lik ursprungsmaterialet, dvs när ni ser ordet ursprungsmaterial ska ni tänka SONIC. å andra sidan tycker jag Chaotiks unika stil att bemästra olika hinder och att tänka på tips och tricks håller längre på grund av att det också tar ett tag innan man kommer in i det. Vissa dagar har jag bara spelat en kvart med andra gånger mycket längre, även om man förlorar mitt i en bana vilket som kan hända har jag alltid tänkt jaha, och sedan gått vidare om jag inte orkat ta om det en gång till, det är lätt och bli nöjd med spelet, vill man det ska utveckla sig snabbt så erbjuder det här spelet något helt annat ett spektrum av spelidéer som utvecklas med tiden. inlärningskurvan är inte svårt det är förstås en sak att kunna lära sig gummiband tekniken i kurvar och backar men kör man igen de första nivåerna i ”Scenarioläget” är jag säker på att fler och fler kommer in i det med tiden om bara viljan att göra det finns. Färgpaletten som är förstärkt i 32X till skillnad från MEGA Drive och rörliga bakgrunder och i vissa fall även plattformar, påminner mer om TEMPO eller Spiderman: Web of Fire också för 32X, ja mer än så en vad det påminner om det där källmaterialet som föregick detta. de ovan nämnda mera traditionella SONIC spelen som nådde MEGA Drive 16-bit.
    en drivande idé är att man får klura lite att ta sig genom banorna, man rusar inte bara och terrängen är ofta en större utmaningen än att kämpa mot en hel drös dummingar till robotar, varje huvudzon har fem nivåer, vilket gör utmaningen större och att spelaren växer sig in i hur man spelar spelet på ett mer strategiskt sätt, i slutändan alltså, förhoppningsvis.
    Det är ett av dessa mest motiverande och även intellektuellt tilltalande spelupplägg som gör att man gärna återkommer till det när man är fullt inställd på att kunna koncentrera sig för kunna nå dit man vill i spelet, härligt upplägg innebär att det verkligen också passar till 32x enheten som har en dynamisk sammansättning och känsla också en känsla för delikata detaljer i nivåernas egenartade uttryck.

    Notera bara att det som står på bilden för den här produkten som antyder att Sonic är med inte är förankrat i en upplevelse någon stans i själva spelet, utan det är Knuckles’ och han vänner som står i fokus här, och det är något bra, dessa figurer behöver det sägas förtjänar all uppmärksamhet de kan få, och att spelet kanske följde som en kommersiell flopp tillsammans med hela 32X systemet när folk förväntade sig något annat har väldigt lite att göra med hur spelet står sig som en första klassig spelupplevelse alla dessa år senare….
    troligtvis kom spelet ut omkring 1995.

Skriv en recension