Super Nintendo

Visar 1–20 av 541 resultat

Välkommen till Super Nintendo avdelningen! Här hittar du allt från startpaket till tillbehör och spel till formatet.

Super Nintendos föregångare NES 8-Bit hade varit en enorm succé för Nintendo. Konsolen fanns till slut i 3 av 10 amerikanska hem så det är inte så konstigt att Nintendo inte ville lägga ner sin största framgång, trots allt hårdare konkurrens från de andra elektronikjättarna. 1987 hade NEC lanserat sin PC Engine som var mycket kraftfullare än NES. PC Engine, eller TurboGrafX som den hette i väst, slog hårt mot NES försäljningen i Japan och året därpå rullade Sega ut med sin ännu kraftfullare Mega Drive.

Nintendo arbetade på ett system som på allvar skulle kunna ta upp konkurrensen. Utvecklingen av systemet som fick namnet Super Nintendo Entertainment System, förkortat SNES, hade blivit försenat, delvis på grund av att Nintendo ville göra det bakåtkompatibelt med NES, vilket till slut visade sig bli en för dyr lösning. 1990 lanserades SNES i Japan, tre år efter NEC’s och två år efter Sega’s konsoler, men med flera tekniker inbyggda i systemet som övertrumfade konkurrenterna. Den kanske mest kända av dessa tekniker var vad som skulle komma att kallas för Mode 7, vilket gjorde konsolen kapabel till att zooma och rotera objekt i en sådan omfattning som PC Engine och Mega Drive inte klarade av.

På premiären hade Nintendo tre SNES spel klara, F-Zero, Super Mario World och Pilotwings. Alla dessa, och då framförallt Pilotwings, visade upp kraften och de nya teknikerna i Nintendos nya konsol. 1991 släpptes SNES i Nordamerika och 1992 i Europa, och därmed trappades konsolkriget upp ytterligare en nivå.

Under det första året hade Nintendo en tuff tid, och att SNES kom ut så långt efter konkurrenternas system visade sig bli ett problem för den tidigare marknadsledaren Nintendo som i väst hade blivit förbikörda av Sega. Under Mega Drivens första år hade Sega marknadsfört sig som det coolare, lite mognare alternativet, och skapat en god relation till de flesta tredjepartstillverkande spelhusen, och då kanske mest märkbart Electronic Arts. Detta tillsammans med Segas egna på löpande band producerade topptitlar hade gjort marknaden trög för Nintendo.

Julen 1992 hände dock något som fick konsumenterna att vända blickarna mot Nintendo och deras SNES. I arkadhallarna regerade det nya fightingspelet Street Fighter 2 och utgivaren Capcom släppte sin konvertering av spelet till Super Nintendo lagom till julhandeln. SNES försäljningen boomade och trots att konkurrenterna fick sina konverteringar så kom de långt senare, vilket öppnade upp SNES som ett alternativ även för den lite äldre publiken. Hjulen var i rullning för Nintendo och diskussionerna gick varma på skolgårdarna världen över om vilken som var den häftigaste konsolen; Sega vs Nintendo.

Super Nintendo gjorde intryck vid sin lansering och åren som gick därefter, men systemet skulle även fortsätta göra intryck långt in på nästa generation av konsoler. Atari, 3DO och Commodore startade 32/64-Bit generationen 1993, och Sega, NEC, Bandai och nykomlingen Sony följde dem 1994 med sina nya konsoler. Nintendo hade ingen ny konsol som svar på detta utan fortsatte istället att utforska möjligheterna med sin SNES. Internt producerade Nintendo odödliga klassiker som Super Metroid, Super Mario Kart och The Legend of Zelda: A Link to the Past. Tredjepartsstödet var även det starkt och Capcom släppte förutom sin Street Fighter serie även Mega Man X serien, sitt arkad-beat’em-up Final Fight, Super Ghouls n Ghosts och sina många Disneyspel. Konami som hade gjort så mycket för NES skulle även göra det för SNES med spel som bl.a. Super Castlevania 4 och Vampire’s Kiss, Turtles in Time, Parodius, Axelay, International Superstar Soccer, Sparkster och sina Tiny Toon spel. SNES blev även legendarisk för sina många RPG spel, framförallt från Squaresoft och Enix. Bland dessa hittas t.ex. Chrono Trigger, Secret of Mana, Illusion of Time, Terranigma och Final Fantasy spelen.

När konkurrenterna bytte konsol gjorde det brittiska spelhuset Rare underverk med redan existerande hårdvara på Super Nintendo. Lysande exempel på detta är deras arkadkonvertering av Killer Instinct men kanske framför allt Donkey Kong Country spelen som nästan gav intrycket att SNES var en 32-Bit maskin. Mer hjälp från Storbritannien fick Nintendo när Argonaut Software designade sitt FX chip som möjliggjorde spel i 3D till SNES. FX chipet var en ny hårdvara som byggdes in i spelkassetterna som skulle utnyttja tekniken. Det mest kända FX spelet är antagligen Argonauts egna Starwing (eller StarFox som det hette utanför Europa).

Att Nintendo inte fick ut sin uppföljande konsol förrän 1996 gjorde att SNES fick ett mycket starkt mjukvarustöd från sitt moderföretag under en lång tid. Det gjorde också SNES till en plattform för många mindre spelutvecklare som inte hade råd att satsa på den dyrare 32/64-Bit tekniken. Super Nintendo hade därmed en lång livstid som fylldes med starka speltitlar långt efter att övriga 16-bit konsoler hade lagts ner. Sent under SNES livstid fortsatte kvalitet att flöda i butikernas hyllor då Nintendo släppte sitt Super Mario World 2: Yoshi’s Island och Capcom byggde ut sina franchises med Final Fight 3, Demons Quest, Street Fighter Alpha 2 och Mega Man X3.

Avslutningsvis kan man säga att när Super Nintendo lanserades var den bäst på många områden, utan att vara teknikmässigt banbrytande, och ganska tidigt i sitt liv fick konsolen konkurrens av mycket kraftfullare konkurrenter. Men det var genom kvalitet i speltitlarna som SNES vann sina anhängare, och det var genom denna kvalitet som många av de tidiga konkurrenterna i 32/64-Bit generationen framstod som onödiga uppgraderingar, och denna kvalitet har åldrats med en värdighet som få andra system kan skryta med.