Mega Drive

.
Välkommen till Sega Mega Drive avdelningen! Här hittar du allt från startpaket till tillbehör och spel till formatet.

Sega hade i början till mitten av 80-talet slagit sig in på hemmamarknaden för TV-spel med sin SG-1000. Systemet som i väst kallades Master System hade liksom i Japan även haft svårt att etablera sig i Nordamerika. I Europa och Sydamerika däremot hade Sega haft stora framgångar. Sega hade sedan lång tid tillbaka sina rötter i arkadhallarna där det hela tiden gällde att ligga långt fram med den senaste tekniken. Det är därför inte så konstigt att företaget efter de blandade framgångarna med Master System ville vara tidigt ute med nästa generations TV-spel.

Under den senare delen av 80-talet var Nintendo den överlägset största aktören på konsolmarknaden med sin NES 8-Bit konsol, framförallt i Japan och Nordamerika. Denna till synes ointagliga ställning började naggas i kanten redan 1987 då NEC tillsammans med Hudson släppte sin PC-Engine (TurboGrafX i väst) i Japan. PC-Engine var mycket kraftfullare än NES och började genast ta över en allt större del av den japanska konsolmarknaden. NECs konsol profilerade sig som en arkadmaskin för hemmet och konkurrerade därmed direkt med Segas Master System. Ett år senare, 1988, släppte Sega sin nya konsol Mega Drive i hemlandet. Mega Drive var den kraftfullaste konsolen på marknaden med sin blixtsnabba 16-Bit processor, men debuten blev precis som för Master System inte den succée Segas VD Hayao Nakayama hade önskat sig. PC-Engine hade ett helt års försprång och hade redan många av de tunga arkadtitlarna i sitt bibliotek.

Med Nintendos dominerande ställning och direkt konkurrens från redan etablerade NEC blickade Sega nu västerut. NEC hade tagit god tid på sig i förberedelserna med sin USA lansering. Sega hade redan byggt grunden för försäljning i väst i och med Master System vilket ledde till att de båda next gen konsolerna lanserades i USA ungefär samtidigt 1989. Ett intensivt slag om de amerikanska spelarna drog omedelbart igång och det skulle visa sig att Sega var den aktör som var starkast. Sega hade tre trumfkort där det första var lanseringstitlar som tilltalade en västerländsk publik. De respektive spelkatalogerna kan beskrivas som en av anledningarna till varför PC-Engine blev en hit i Japan och Mega Drive (i Nordamerika omdöpt till Genesis) lyckades så bra i väst. Med nya versioner av Space Harrier, Super Thunder Blade och OutRun samt de helt nya spelen The Revenge of Shinobi och Altered Beast visade Sega upp den överlägsna teknologin de hade i sin maskin samtidigt som alla dessa spel gick hem väl hos den västerländska publiken. Segas andra trumfkort var sin marknadsföring i vilken företaget profilerade sig som det mognare coolare alternativet till NEC och Nintendo. Segas spel var tydligt för en äldre publik och den överlägsna prestandan i konsolen gick inte att ta miste på. Detta var något som Sega tydligt visade i marknadsföringen och kaxigt hade företaget som slogan att ”Genesis does what Nintendon’t”. Den tredje faktorn till Segas framgångar var den växande skaran tredjepartstillverkare som anslöt sig till företaget. Nintendo hade under en längre tid byggt upp ett rykte om sig att vara lite av en översittare bland spelutgivarna, med dyra och hårt reglerade licenser för att göra spel till deras konsol. Sega hade den bästa konsolen, friare avtal och lägre licenskostnader viket gav tredjepartstillverkande spelutgivare möjlighet att göra mer avancerade spel till ett bättre pris med mindre byråkrati. Av alla de utgivare som anslöt sig till Sega var kanske Electronic Arts (EA) den viktigaste. Electronic Arts VD Trip Hawkins ansåg att Mega Drive var marknadens mest attraktiva format att göra spel för då den var betydligt billigare än de viktigaste speldatorena såsom Amiga och Atari ST, dock lika kraftfull, och signifikant mer kraftfull än konkurrerande konsoler. EA såg till att Mega Drive fick marknadens bästa katalog av sportspel plus att alla de titlar som annars kom till speldatorerna nu även kom på Segas konsol. Alla dessa faktorer bidrog till att cementera Segas ställning som alternativet till Nintendo, och att konkurrera ut NEC TurboGrafX i Nordamerika.

Trots att Sega hade stora framgångar i Amerika så trodde de flesta inom spelindustrin att när Nintendo väl fick ut sin uppföljare till NES 8-Bit så skulle Segas ställning gå tillbaka. Detta visade sig också bli fallet i Japan när Nintendo 1990 lanserade sitt Super Nintendo (Super Famicom i Japan). I Japan hade NEC förstaplatsen, tätt följda av Nintendo och Sega fick nöja sig med en tredjeplats i hemlandet. Efter Super Nintendos (SNES) debut, backad av stora utgivare som Square och Konami, var dock Nintendo snabbt uppe på toppen igen med en alldeles otroligt lyckad start, och läget förbättrades inte direkt för redan hårt ansatta Sega.

I väst arbetade Sega hårt för att inte förlora sin nyvunna position som utmanare till ”The Big N”. Samma år som Nintendo kom ut med SNES i Japan så lanserade Sega Mega Drive i Europa. I Europa hade Sega till skillnad från i Japan och USA haft stora framgångar med Master System och framgångarna med Mega Drive skulle bli mycket större. Grundarbetet med företagets nya partners som gjorts i USA gjorde att den redan imponerande spelkatalogen blev ännu mer slående, och detta tillsammans med européernas positiva attityd till Sega banade väg för fortsatta framgångar i väst.

1990 var även det året då Tom Kalinske tog över som VD för Sega of America. Kalinske skulle fortsätta på det brillianta arbete som hans föregångare Michael Katz hade påbörjat. Med Kalinske vid rodret, med stenhård marknadsföring, med de häftigaste spelen och en profilering som företaget med spel inte bara för barn utan även för tonåringar och vuxna, så skulle Sega inför Super Nintendos USA premiär ha tagit över som marknadsledare.

1991 kom ett av de viktigaste spelen genom tiderna. Det var ett spel som skulle ge Sega det ansikte utåt som de så länge saknat i kampen mot Nintendo och deras maskot Mario. Spelet var Sonic the Hedgehog, och om tidigare Mega Drive spel hade varit tekniskt imponerande och haft ett högre spelvärde än konkurrerande konsolers spel så var detta något helt annat. Sonic the Hedgehog skulle sätta en helt ny standard för spelen till såväl Mega Drive som till andra format. Spelet hade oöverträffad grafik och spelkänsla kombinerat med den höga hastighet som konsolens snabba processor tillät. Spelets huvudkaraktär med samma namn som titeln, utstrålade precis den kaxiga attityd som företaget han kom från och Sonic skulle snabbt bli Segas frontfigur.

Den boost som bl.a. Sonic erbjöd under 1991 gjorde att Nintendo inte kunde återta marknaden i väst såsom de gjort i Japan. Istället skulle konsolkriget intensifieras och aldrig tidigare hade skolgårdarna såväl som presskåren lika tydligt delats upp i två läger. Antingen var du Sega-anhängare eller Nintendo-anhängare. Tillsammans med sina tredjepartsutgivare och då främst EA lyckades Sega 1992 göra det som ingen trodde var möjligt några år tidigare. De hade brutit Nintendos dominans och kontrollerade 55% av marknaden, medan övriga aktörer fick dela på resten.

Mega Drive hade blivit Segas största triumf någonsin, och för detta hade man att tacka såväl hårdvaruavdelningen i Japan, såväl som marknadsfolket runtom i värden, såväl som mjukvarudesigners, inte bara i den egna organisationen utan även hos alla de partners som hade hjälpt till att göra Mega Drive till vad den blivit. Under åren som följde efter 1992 så skulle konsolens spelbibliotek fortsätta byggas ut och få andra konsoler kan skryta med samma mängd kvalitetsspel. Inledningsvis var Mega Drive främst en konsol med hemmaversioner av Segas otroligt populära arkadspel såsom Altered Beast, Golden Axe, Space Harrier, Out Run, Super Hang On, Alien Storm, Super Monaco GP och After Burner. Men allteftersom så kompletterades utbudet med de i väst mycket uppskattade sportspelen från bl.a. EA där kanske framför allt titlar som NHL Hockey, FIFA Soccer, NBA Live, Madden NFL Football, Elitserien och PGA Tour Golf serierna ska nämnas. EA släppte även icke sportrelaterade spel där framför allt Road Rash serien, Strike serien med Desert Strike, Jungle Strike och Urban Strike, Syndicate, James Pond serien, Shadow of the Beast, Marble Madness, Blades of Vengeance, Risky Woods och Zool var extra framgångsrika. Sega och deras partners hade även ett nära samarbete med Disney vilket bidrog till ett stort antal mycket starka Disney spel, däribland; Aladdin, Castle of Illusion starring Mickey Mouse, World of Illusion, Quackshot starring Donald Duck, Mickey Mania, Ariel the Little Mermaid, Fantasia, Donald in Maui Mallard, The Jungle Book, The Lion King, Pinocchio, Pocahontas, Toy Story och TaleSpin. Capcom var en av de japanska utvecklare som skulle få en allt viktigare betydelse för Sega och till Mega Drive släppte de några av sina storverk; Strider, Ghouls n’ Ghosts, Forgotten Worlds och Mercs, såväl som sina fightingspel i Street Fighter serien. Konami gav ut bl.a. Castlevnia: The New Generation, Rocket Knight Adventures, Sparkster, Sunset Riders, Tiny Toon, Turtles, Zombies och Probotector. Shiny utvecklade Cool Spot och EarthWorm Jim. SNK släppte några av sina Neo Geo titlar; Art of Fighting, Samurai Shodown, King of the Monsters och Fatal Fury. Brittiska Codemasters gjorde succé med sina spel i Micro Machines serien. En annan av Segas mindre partners, Treasure, skulle bidra med ett antal verkligt storslagna spel exklusivt för Sega; Gunstar Heroes, Dynamite Headdy, McDonald’s Treasure Land Adventure och sist men definitivt inte minst Alien Soldier. Sega själva var kanske dock den enskilt viktigaste utvecklaren och utgivaren för Mega Drive och förutom tidigare nämnda arkadspel så förevigade de sin konsol med titlar och serier som; Streets of Rage, Sonic the Hedgehog, Shining Force, Phantasy Star, Ecco the Dolphin, Shinobi, Alex Kidd, Wonder Boy, Alisia Dragoon, Bonanza Bros, Columns, Burning Force, Comix Zone, DeCap Attack, ESWAT, Eternal Champions, Flicky, Ghostbusters, Jurassic Park, Kid Chameleon, Landstalker, Michael Jackson’s Moonwalker, Mega Turrican, Phelios, Rambo 3, Rolling Thunder, Spider-man, Batman, Superman, Asterix, The Story of Thor, Soliel, Wimbledon, Thunder Force, ToeJam and Earl, Truxton, Virtua Racing, Virtua Fighter 2 och Ristar. Efter mångt och mycket släppte även Hudson som varit NECs partner med PC Engine sitt Mega Bomberman på systemet. Andra spel som bör nämnas för Mega Drive är Another World, Battletoads, Bubsy, California Games, Chuck Rock, Double Dragon 3, Dungeons & Dragons, Flashback, Gauntlet 4, The Incredible Hulk, Indiana Jones and the Last Crusade, Lemmings, The Lost Vikings, Mega SWIV, Mortal Kombat, NBA Jam, Pac Mania, Rock n Roll Racing, Slatterhouse 2, Super Off Road, Super Smash TV, Taz Mania, The Terminator, Theme Park, Worms och X-Men.

Med ett spelutbud av det här slaget är det inte svårt att förstå att Sega Mega Drive blev så framgångsrik och att den åldrats med en sådan värdighet.